Livet

är så frktansvärt orättvist ibland,läste om en mamma som syster min är vän emd,att hon förlora sitt barn idag,lika gammal sim min systerdotter 10 ynka veckor,hur grymt är inte det ha hela livet framför dig å få leva ynka 10 veckor,jag har seriöst mått så himla dåligt av det,mådde illa bra länge fick ångest å ont i magen,hur tar man det som mamma,kan inte ens i det minsta sätta mig in i denna tjejs sorg hon lär ha just nu,det gör så himla ont i mitt mamma hjärta,kramade mina älskade barn å kollade till niiko x antal gg när han sov,hur kan världen vara så himla grym,jag då med 4 barn,har jag turen att jag får leva med 4 levande barn,kan man ha sån tur,när världen är så himla orättvis,så ja snart börjar gråta igen,jag vill bara krama om den mamman,å dottern va ju såå himla söt,ne fyy,tänk vad jag mått dåligt när jag vart så egoistisk å tänkt att mina kan vara så himla jobbiga stundvis när dem skriker å halvt slår ihjäl varandra,tänk om det skulle försvinna,hur mkt hade jag inte sakna dessa bråkstunder då...hade sakna det mer än något annat kan ja säga..ne från å med idag ska jag leva som varge dag vore den sista,älska som det vore den sista,man vet då fan aldrig när det är försent..
jag älskar er öbver allt annat mina älskade bråkiga underbara vackra busungar,å skulle inte kunna leva en dag utan er i mitt liv...kärleken till er går inte i ord att beskriva <3<3

jag ska spela in rösterna på dem ta massvis med kort..allt för att en dag minnas om det skulle vara försent,tänk att aldrig mer kunna höra dems röst känna dems doft,deras kramar...puuuuuuuuuuuuu nu måste ja sluta...


och mina tankar går till dig ...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0